En kylig mästerskapskväll i Birmingham utvecklades till en betydligt jämnare guldkamp än många hade väntat sig. Armand Duplantis tvingades svara på både en egen rivning och ett starkt motstånd från grekiske Emmanouil Karalis innan den svenska favoriten kunde säkra ännu en titel.

Segern gjorde den 26-årige svensken historisk. Ingen man hade tidigare vunnit fyra EM-guld i stavhopp, och Duplantis har tagit samtliga fyra i följd.

6,15 meter gav både guld och mästerskapsrekord

Finalen avgjordes på Alexander Stadium söndagen den 16 augusti. En sammanställning av resultaten från stavhoppsfinalen visar att Duplantis vann på 6,15 meter, före Karalis på 6,00 och fransmannen Baptiste Thiery på 5,85.

Segerhöjden var fem centimeter högre än svenskens tidigare mästerskapsrekord från EM i Rom 2024. Resultatraden visar en klar vinnare, men avståndet mellan guld och silver berättar inte hela historien. Under en lång del av finalen hade Karalis ett läge att sätta verklig press på favoriten.

Rivningen på sex meter skapade kvällens nerv

Duplantis stod över 5,95 meter samtidigt som Karalis klarade höjden i sitt första försök. När ribban sedan höjdes till 6,00 rev svensken i sitt första hopp. Han bytte stav inför nästa ansats och tog sig över i andra försöket.

Karalis klarade också 6,00 i sitt andra hopp, vilket gjorde att de båda delade ledningen. Duplantis återtog initiativet direkt genom att klara 6,10 i första försöket. Greken såg ut att vara över samma höjd, men ribban föll och gav svensken ett tydligt övertag.

Duplantis fortsatte sedan över 6,15 i första försöket. Karalis misslyckades en gång på den höjden och flyttade sitt sista försök till 6,20. När även det hoppet slutade med rivning var det fjärde raka EM-guldet bekräftat.

Karalis gjorde guldet till en riktig tävling

Duplantis har under flera år vant publiken vid finaler där kampen om guldet avgörs innan hans egen tävling på allvar har börjat. Kvällen i Birmingham fick en annan karaktär. Karalis tvingade honom att fatta taktiska beslut, återhämta sig efter en rivning och fortsätta uppåt utan utrymme för en ny miss.

Rivaliteten saknade samtidigt den hårda ton som ofta omger stora mästerskapsdueller. De två vännerna peppade varandra på innerplanen och kramades vid mattan efter avgörandet. Respekten gjorde inte kampen mindre intensiv, men den gav finalen en ovanligt varm inramning under en annars kylig kväll.

För svensk del blev pressen också ett kvitto på Duplantis förmåga att lösa problem mitt i en tävling. Stavbytet efter rivningen på 6,00 gav omedelbar effekt, och de båda följande höjderna klarades i första försöket.

Fyra raka EM-titlar saknar motstycke

Guldsviten började i Berlin 2018, där Duplantis vann som 18-åring på 6,05 meter. Han försvarade titeln i München 2022 med 6,06 och höjde mästerskapsrekordet till 6,10 i Rom två år senare. Resultatet 6,15 i Birmingham förlängde därmed både sviten och rekordutvecklingen.

Tio centimeters skillnad mellan segerhöjderna 2018 och 2026 ska inte läsas som en rak jämförelse mellan finalerna. Motstånd, väder och tävlingsförlopp förändras från mästerskap till mästerskap. Serien visar ändå hur Duplantis har fortsatt att flytta nivån samtidigt som han har burit favoritskapet genom åtta år.

Tysken Wolfgang Nordwig och fransmannen Renaud Lavillenie hade tidigare vunnit tre EM-guld var i herrarnas stavhopp. Duplantis passerade båda genom sin fjärde titel och blev samtidigt den förste att vinna grenen vid fyra EM i rad.

Därför blev det inget försök på världsrekordet

Publiken har blivit van vid att en säkrad seger följs av en höjning mot världsrekordet. Duplantis eget rekord ligger på 6,31 meter och sattes i Uppsala i mars 2026. Den här gången avslutade han tävlingen efter rekordhoppet på 6,15.

Svensken förklarade efteråt att han hade gjort många hopp och känt av problem under veckorna före EM. Den svala temperaturen spelade också in, liksom tröttheten efter försöket på 6,10. Guldet och mästerskapsrekordet fick räcka när kroppen inte gav rätt signaler för ytterligare en rekordjakt.

Beslutet speglar skillnaden mellan en gala och en mästerskapsfinal. Medaljen är huvuduppgiften, medan ett världsrekord kräver både rätt känsla och marginaler i kroppen. Att avstå blev därför ett medvetet val snarare än ett tecken på missnöje med 6,15.

Guldet fick en personlig betydelse

Efter segern tillägnade Duplantis guldet sin mormor Ingrid Hedlund, som avled 92 år gammal ungefär en månad före finalen. Hon hade varit en av hans största supportrar. ”Guldet är för mormor”, sade han till SVT Sport efter tävlingen.

Dedikationen gav den historiska kvällen en annan tyngd än rekord och medaljstatistik. Birmingham blev platsen där Duplantis passerade tidigare EM-kungar, men också arenan där en ny titel knöts till ett personligt minne.

Nästa gång han kliver ut på en ansatsbana riktas uppmärksamheten åter mot centimeter och nya rekordförsök. EM-finalen 2026 kommer främst att bli ihågkommen för den fjärde raka titeln och ett guld som hade en tydlig mottagare.